Diego Ortíz del Gaiso, ansvarig för konsumentrelationer på Fastighetsmäklarförbundet, pratar dagligen med konsumenter som har frågor kring mäklartjänsten eller köparens och säljarens ansvar i en bostadsaffär. Här informerar han om månadens vanligaste konsumentfråga.
Så Diego, vilken är månadens fråga?
Månadens fråga rör mäklarens ansvar i en bostadsaffär. Många konsumenter har en, enligt min uppfattning, många gånger felaktig uppfattning om att mäklaren ansvarar för bland annat bostadens skick och storlek men även att det är mäklarens uppgift att tillse att köparen betalar handpenningen eller återstoden av köpeskillingen.
Vilket är ditt vanligaste svar på den frågan?
Jag brukar redogöra för ansvarsfördelningen mellan de olika inblandade parterna; säljaren, mäklaren respektive köparen. Det är säljaren som ansvarar för bostadens skick och storlek, inte mäklaren även om ett ansvar i vissa fall kan aktualiseras för mäklaren för felaktiga uppgifter som denne vidarebefordrat till en köpare. Det allra vanligaste är dock att säljaren är den som bär det slutliga ansvaret för fel i bostaden.
Det är viktigt att såväl köpare som säljare förstår att det inte är mäklarens uppgift att se till att köparen gör rätt för sig genom att betala handpenningen och sedan slutlikviden. Det är helt och hållet köparens skyldighet och ansvar att se till att erlägga betalningen och att det sker inom de tidsramar som parterna i affären har kommit överens om i köpekontraktet.
Utifrån månadens fråga – vad är ditt bästa tips?
Mitt bästa tips till köpare är att noggrant läsa igenom de dokument som mäklaren tillhandahåller och då främst det som rör undersökningspliktens omfattning. Jag brukar även rekommendera att köparen därefter sätter sig i lugn och ro på sin kammare och funderar på vad som är särskilt viktigt för honom eller henne för att sedan noggrant undersöka bostaden.
Det är oerhört vanligt att köparen upptäcker saker som han eller hon anser utgöra fel efter tillträdet. Det vanligaste är även att ”felen” inte uppgår till betydande summor, sällan över 10 000 kronor. Det är svårt att med framgång föra talan om summor på den här nivån mot sin motpart, och det stjäl emotionella resurser att efter köpet försöka få ersättning. Det är därför bättre att undersöka bostaden före menar jag.
Många vänder sig till fastighetsmäklaren och begär eller förväntar sig att denne ska föra respektive parts talan. Mitt bästa tips, i nu berört hänseende, är att inte vända sig till mäklaren för att använda denne till att framföra krav respektive svar på kravet. Anledningen till detta är dels att mäklaren enligt lag är förhindrad att som ombud företräda endera av parterna gentemot varandra, dels för att man riskerar att förlora kontroll över vad man vill ha sagt genom att använda sig av annan för att framföra sina meddelanden. För att säkerställa att ens meddelanden når motparten utan att de blir förvanskade, gör man säkrast i att sköta sin kontakt direkt med sin motpart. Det är ju trots allt parten i affären man har ingått ett avtal med.